Det är kanske en fråga de flesta av oss inte ställer ställer till vardags, men nyligen kom en doktorsavhandling på temat entreprenörskap inom lantbruket ut med titeln “Who am I, and if so, how many? – Identity Dynamics in Agricultural Entrepreneurship” av Sarah Fitz-Koch, SLU 2020. I den konstateras att förståelsen för den eller de identiteter vi antar påverkar entreprenörskapsandan.
Lantbruk är ofta familjeföretag och därmed både företag och familjens hem samtidigt. Företaget är starkt kopplat till platsen och jordbruket en del av familjens identitet. Detta bidrar till att lantbruksfamiljer försöker tillfredsställa flera, och ofta motstridiga, behov för såväl företaget mål som familjens egna värderingar. Även om företagets utveckling är viktig är det oftast inte den enda kriteriet för att lyckas. Många företag ärvs från generation till generation och därför är ofta varje generations ekonomiska och känslomässiga bindning till lantbruket lika viktig för att lantbruksföretagaren ska känna tillfredsställelse och måluppfyllelse.
För att navigera i den djungel av behov och önskemål som uppstår utvecklar lantbruksföretagaren flera olika identiteter, var och en kopplad till ett specifikt område. En nyckel för att lyckas som entreprenör och att utveckla en entreprenörsidentitet är att känna passion för och mening i det som görs kopplat till identiteten.
Ur detta dras slutsatsen att varje entreprenör bör ställa sig frågan “Vem ska jag bli?”, och därmed vilken identitet ska jag anta? Lantbruksföretagaren axlar många roller t ex innovationstänkande, marknadsföring, försäljning, produktion, ekonomi, produktutveckling och distribution. Det komplexa uppdraget är lättare att bära om det finns en bakgrund, erfarenhet och förförståelse för uppgiften men utmanande för den som är ny i rollen. Det är lätt hänt att de identiteter som upplevs som svåra eller mer utmanande blir överväldigande och släcker glädjen i entreprenörskapet.
Identitetsproblematiken i kombination med en starkt förankrad Jante-lag gör att lantbruksföretagen generellt är mindre entreprenöriella än företag av samma storlek inom andra branscher eftersom det inom lantbruket inte är accepterat att avvika från normen och gå sin egen väg. Entreprenörskap är ett risktagande och majoriteten av nya idéer misslyckas och speciellt inom lantbruksnäringen finns tydliga signaler som visar att misslyckade får avgörande effekter även på ett personligt plan.
Inte minst med tanke på att livsmedelsproduktionen förväntas öka behöver det utvecklas en anda där misslyckande är en del av resan och inte en del av lantbrukarens identitet. Det är orimligt att hela det sociala kapitalet i form av att t ex kunna samarbeta eller utbyta tjänster ska kunna grusas av ett entreprenöriellt misslyckande. Entreprenörskapsanda gynnar ekonomisk utveckling, innovation och anställningsmöjligheter och är en faktor som är viktig för ett generationsskifte i branschen. (Farmers’ coping with entrepreneurial failure—insights for learning, recovery and policy intervention, Hunter, Klyver, Micheels och Nybom)
Rådgivare och utbildningssystemet behöver fokusera på hur ett misslyckande kan hanteras och användas för utveckling snarare än att varna för farorna. Även här finns det en risk för påverkan av Jante. I en undersökning utförd bland Lantmästarstudenter vid SLU visade det sig att det snarare en studentens egen nivå av Jante som styr synen på andras företagande än fakta. (Lantbrukets entreprenörer påverkas av Jantelagen – är det en skam att misslyckas? SLU 5/3-20)
För att uppmuntra och öka det entreprenöriella drivet inom lantbruket behöver lantbrukaren skilja på sak och person och lära av entreprenöriella misslyckanden snarare än att hämmas av dem. En identitet måste kunna misslyckas utan att dra med sig de identiteter som lyckas! Hur många är du och vilken är mest tongivande, den som lyckats eller den som misslyckats?